Zahiren

Håller på att läser en bok av Paulo Coelho, Zahiren närmare bestämt. Jag kan inte annat än att lovorda denna makalösa författare,, för trots att han skriver om knepiga, ibland svåra känslomässiga saker, eller om att finna någonting som kanske gått förlorat för längsedan, så hållar han det på en nivå som gör att även om man inte analyserar varje ord (vilket jag iof gör ändå, tack vare svenska-anders) så får man fortfarande ut massor från hans böcker.

Jag har en liten svaghet, jag tycker det är sjukt svårt att sopa saker under mattan, att inte konfrontera eller lägga korten på borden, så när någon annan hellre sopar under mattan kan jag verka lite...... påstridig. Men bara tills jag fått sagt det viktigaste, sen låter jag det va tills/om någon annan vill spela med öppna kort.

Igår hade jag en ganska så perfekt 'Malin-dag' i Gbg. Ibland måste man komma iväg lite, så då åkte jag till mitt home away from home helt enkelt. Köpte 4 böcker och en grymt snygg t-shirt. 400kr snygg? vet inte, men jag gör sånt ibland :p Sen träffade jag Måns, precis vad jag behövde. han visade mig fördelen med klickramar, och vart jag ska gå när jag sen vill köpa ett marimekko-tyg att hänga upp på väggen (Liten butik på Haga) Ja, så fikade vi ju på Vanilj också, men bara grönt te, för det är bra för matsmältningen och innehåller inte koffein, så man lagrar inte fett ;) haha nu ska vi slimma till oss förstår ni ;)

Lite citat från boken som jag vill dela med mig:

"Enligt författaren Jorge Luis Borges kommer idén om zahiren från den islamska traditionen och tros ha uppkomit i början på 1700-talet. på arabiska betyder zahir synlig, närvarande, omöjlig att undgå. Något eller någon som när vi väl har mött det sakta tar över våra tankar tills vi inte kan koncentrera oss på någonting annat. Det kan betraktas som helighet eller galenskap" Faubourrg saint-Péres, Encyklopedi över det fantastiska

Haha, jag har ett till, så det skriver jag också ner, men det är ganska långt så ni kan sluta läsa nu om ni vill ;)

"En ung kvinna med ett särsklit glitter i blicken börjar berätta kyrkans historia för mig. I begynelsen var det en mur. Muren blev kvar men ena sidan byggdes in i ett kapell. Årtionden gick och kapellet byggdes om till kyrka. Efter ett sekel hade kyrkan förvandlats till en gotisk katedral. Den hade sina glansdagar, men sedan uppstod svagheter i byggnaden och under en tid stod den öde. Den började byggas om utan hänsyn till grundstrukturen, men varje ny generation trodde sig ha löst problemet och gjorde nya ändringar. [...] Jag vandrar genom dess skelett och ser på den nya ombyggnaden. [...] Och plötsligt när jag står där i mittskeppet inser jag något viktigt. Katedralen är jag, och var och en av oss. Vi växer och vi ändrar form, vi upptäcker brister som vi måste rätta till, väljer inte alltid bästa sättet men står ändå kvar, försöker hålla oss raka och hela, inte för våra väggars, portars eller fönsters skull, utan för tomummet där inne, rummet där vi tillber och vördar det som är oss viktigt och kärt. Ja, vi är en katedral, det är vi. Men vad göms i tomrummet i min inre katedral? Esther, min zahir."