Kattungar och obesvarad kärlek

Igår vid 21.50 hittade killen från Stena två småsmå kattungar vid komprimatorn på jobbet. Den ena var knappt vid liv och den andra väldigt kall. Men nu mår de mkt bättre =) De är påväg till Allingsås efter lite letande efter en katta som ammar. Men oj vad söta. inte ens ögonen hade de öppnat. Antagligen 1-1,5 v gamla. Så de har jag matat med pippett, klappat på magen och värmt nu. Mysigt värre, synd att jag inte gillar katter ;p

---------------------------------------------------------------
Sista dagen gjord på Coop, och det känns nästan lite för bra.
---------------------------------------
Hade tänkt åka till gbg och kalaset idag, sett La Bohéme igen, fast denna gången på film. Men jag övertalade mig själv att det inte var någon bra idé. Trots att Tisse är ute i dfors med Martin (Ahlkvist, och ja, borås är för litet) o co så känner jag att jag kanske ska hålla mig ifrån gbg tills måndag, så om jag missar en opera, vad gör det? (en opera jag redan sett btw).

Men nog kan jag erkänna att jag har en intim kärleksaffär med Göteborg. Jag vet vart jag ska promenera på morgonen, jag vet precis vart jag mår bäst med min bok. Jag vet hur jag ska gå för att gå vilse en timma eller två, och jag vet hur bra jag mår när jag är där. Hoppas det håller i sig även den dagen jag äntligen får kalla det mitt hem. Allt jag vet är att gbg är staden för mig. Men tyvärr verkar gbg inte vilja ha mig, eftersom det är omöjligt att hitta någonstanns att bo! Är det måhända en obesvarad kärlek? Kanske så.

Är det kanske för att om jag mot all förmodan råkar springa in i nån jag känner i gbg, så är det med 99% säkerhet någon jag är väldigt glad över att se? Att det faktum att jag är en utböling gör att jag känner mig friare att bara va, att kanske till och med upptäcka ett lite annat jag? För deen sista tiden har jag hittat sidor hos mig själv jag inte visste jag hade, men som jag kände saknats. Vem vet, och helt ärligt spelar det ingen som helst roll... Men eftersom jag gärna analyserar allt jag kan så ifrågasätter jag ändå. Ibland av oro att jag lämnar för mkt bakom mig. Men å andra sidan, ska man ut och resa tar man bara med sig det som behövs, ait? Och det har uteslutande med personer att göra. (nej, man behöver en säng också. min säng. min fantastiska säng. ack, denna säng! Vad är det med mig och min säng?!)

Kan inte få Delicate ur huvudet! Jag vet precis varför och det gör mig innerligt frustrerad.